Gränser vid döden

Så här såg mötesdeltagarna ut efter ett l å n g t möte hos Lotte Möller om begravningsboken… Nu känns det verkligen som vi är på gång, Lotte har lämnat i princip alla texter och bitarna börjar falla på plats. En viktig (?) diskussion var om man kanske borde ha någon typ av symbol i marginalen som signalerar ”magstark läsning”? Kanske en av figurerna på bilden (för övrigt direktimporterade från Berlin)? Hela ämnet är ju i sig magstarkt.

Lotte har desutom i sin folkbildningsiver arbetat upp en hög tröskel för vad som kan anses upprörande i ämnet. Svårt att veta var gränsen går. Gränsen för vem som förr ansågs ha människovärde blir jag påmind om varje gång jag passerar S:t Lars kyrkogård. På denna vackra och sorgligt försummade gravplats precis utanför Lund begravde man patienter från S:t Lars som man inte tyckte hörde hemma på de andra kyrkogårdarna. Istället för gravsten med namn fick de som hamnade här en liten järnskylt med patientnummer. Och om detta kan man läsa mer i …. just det: Hejdå! Begravningsboken.
/Lena

Det här inlägget postades i Lotte Möller. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Gränser vid döden

  1. Pia Nordahl skriver:

    Missade ju detta i förra veckan! Måste tydligen ta en promenad där vid tillfälle!
    Pia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s